Adam Kämpäs föddes 1890 i en småbrukarfamilj i Ingermanland och försynen försåg honom med gröna fingrar. Han kunde få marken att bokstavligen bära frukt och den förmågan skulle rädda honom undan många både farliga och pressande situationer. Ty hans historia sammanfaller med 1900-talets och han skulle få uppleva tre krig och en kommunistisk "ockupation" av hembygden.

Under Första världskriget kallades han under fanorna att slåss mot tyskarna i Polen. Det skulle dröja sex år innan han återsåg föräldrahemmet. Han sårades tidigt i kriget och tillbringade flera år i tysk krigsfångenskap. Den blev för hans del förhållandevis uthärdlig, eftersom hans förmåga att få grödan att växa ledde till arbetsuppgifter han trivdes med och han fick mat för dagen.

På väg hem från krigsfångenskapen i Polen tvångsvärvades han till den vita armén i det inbördeskrig som brutit ut i Ryssland. Sedermera tvingades han också slåss i Röda armén. Efter de rödas seger följde en mellankrigstid av hårt arbete på den egna gården, men också av familjelycka.

Under Andra världskriget hamnade familjen mitt i skottlinjen mellan ockuperande tyskar och ryska partisaner och tillsammans med 72 000 andra ingermanländare tog de chansen att fly till Finland. I januari 1948 gick flykten vidare över den frusna Torne älv till Sverige och jobb på Algots i Borås och ett liv i fred, utan krig, politiskt förtryck och hungersnöd.

Historien om Adam Kämpäs dramatiska liv är berättat med hans egna ord. Ingenting har lagts till, inget har dragits ifrån.

Så här var det.

« Tillbaka