Ca 3000 f Kr • Fynd av kamkeramik bevisar, att området redan bebos av fornfinska stammar.

Ca 500 f Kr • Människorna i Ingermanlands område börjar använda järn.

859 • En rysk krönika nämner »tjuder« för första gången i samband med grundandet av Novgorod.

1000-talet • Slaviska stammar bosätter sig i Ingermanlands höglänta delar.

1019 • Kievs furste Jaroslav gifter sig med den svenske Olof Skötkonungs dotter Ingegerd och skänker henne staden Ladoga med omnejd som morgongåva. Legenden förtäljer att Ingermanland har fått sitt namn efter Ingegerd.

1069 • I en rysk krönika nämns voterna för första gången.

Slutet av 1100-talet • I ett påvligt brev nämns ingrerna för första gången (i en rysk krönika nämns de för första gången 1228).

Början av 1200-talet • Ortodoxa munkar från Novgorod kristnar voterna och ingrerna.

1240 • En trupp ledd av furst Alexander, som blir varskodd om faran av den ingriske »äldsten« Pelgusi (Pelkonen), besegrar de svenska korsfararna vid Inkere-åns mynning. Novgorods välde i Ingermanland stärks.

1280 • Novgorod grundar den första stenfästningen i Ingermanland, Kaprio (Kapurje). Svenska angrepp mot öst fortgår. År 1293 grundar svenskarna Viborg på Finska näsets nordostkust, medan Novgorod, som även utför plundringståg mot Finland, låter bygga fästningen Korela (Kexholm) på näsets motsatta sida år 1295.

1300 • Svenskarna anfaller mot Nevas mynning och grundar där fästningen Landskrona. Nästa år förstörs den av Novgorod.

1323 • Mellan Novgorod och Sverige sluts fred i den av Novgorod nygrundade fästningen Nöteborg. Därvid blir Rajajoki (Gränsån) gräns och Karelska näset delas i en västlig och en östlig del. Ingermanland förblir en del av Novgorod-väldet.

1478 • Novgorod ansluts till storfurstendömet Moskva som ett resultat av Ivan III:s anfall. Antalet ryssar i Ingermanland vänder och börjar växa.

1500 • Enligt skattelängderna bor det 67 000 personer (ingrer, karelare, ryssar och voter) i Ingermanland. Där finns fyra städer: Kaprio, Nöteborg, Jaama och Ivangorod.

1555–57 • Krigshandlingar på Karelska näset mellan Sverige och Ryssland på grund av gränstvister. Nordingermanländska byar förstörs.

1570 • Ivan IV (den Förskräcklige) som själv utnämnt sig till tsar, erövrar Novgorod, vars lojalitet han betvivlar. Tsarens trupper bränner även områden i Ingermanland. Dessutom blir Ingermanland slagfält under Livländska kriget. Ingermanländska byar drabbas under rysk-svenska strider.

1583 • Vid vapenstilleståndet i Plussajoki år 1581 överg�r de erövrade Ivangorods, Jaama och Kaprio län till Sverige varefter lutherska bönder börjar flytta från Finland till Ingermanland.

1595 • Det återupptagna kriget slutar med freden i Teussina, enligt vilken Ingermanland återbördas till Ryssland.

1609 • Sverige ingriper i interna tvister i Ryssland. Jakob de la Gardies trupper intar Novgorod.

1611 • Den första lutherska bestående församlingen grundas i Lempaala i Nordingermanland. Den ingermanländska kyrkans historia har börjat. Samma år grundas Nyenskans.

1617 • Med freden i Stolbova avslutas det långa kriget som allvarligt förött Ingermanland, som ansluts till det svenska kungadömet. Den finska flyttrörelsen från Karelen och Savolax ökar, medan lokala ortodoxa, bl.a. karelare, flyr över till den ryska sidan.

1642 • Det administrativa centret för Ingermanland flyttas från Narva till Nyenskans.

1656–58 • Svensk-ryskt krig om Ingermanland. De ortodoxa flyr från Ingermanland till Ryssland i stora skaror. I deras ställe kommer finska invandrare, som bl.a. delvis assimilerar lokal finsk-ugrisk ortodox befolkning. Inflyttare lockas till Ingermanland av fri tillgång till jord och befrielse från krigstjänst. Totalt flyttar ca 20 000 personer från Finland till Ingermanland under 1600-talet.

1681–89 • Superintendent för Ingermanlands kyrka är Johannes Gezelius d.y. Han låter omvända ortodoxa ingrer och karelare till lutherdomen. Den lutherska kyrkans ställning stärktes och rysk-ortodoxa ofredades.

1700 • Den ryske tsaren Peter I börjar ett nytt krig för att få ett »fönster« mot Östersjön. År 1702 intar hans trupper Nöteborg och år 1703 Nyenskans.

1703 • När Peter I erövrat Neva-flodens delta grundar han där staden S:t Petersburg, som blir Rysslands nya huvudstad. För byggandet av staden värvades folk från olika delar av Ryssland. Befolkningsstrukturen i Ingermanland ändras allt eftersom staden växer.

1721 • Freden i Nystad avslutar Nordiska kriget, varvid Ingermanland återlämnas till Ryssland. Efter detta sker den finskingermanländska nationella utvecklingen under ryskt välde, vilket under tsartiden bl.a. innebär att bönderna är livegna.

1795 • På initiativ av storfurste Paul Petrovitj grundas i Kolppana by nära Hatsina den första finskspråkiga folkskolan.

1809 • Finland ansluts till ryska tsarväldet som autonomt storfurstendöme. Finskingermanländarnas relation till moderfolket stärks.

1820–30 • Sakari Cygneus d.y. är luthersk biskop i S:t Petersburg, och det är hans förtjänst att situationen för de finskingermanländska församlingarna stabiliseras.

1833 • Den finske etnologen Antti Juhana Sjögrens tyskspr�kiga undersökning »öppnar« finnarna i S:t Petersburgs län för den bildade världen.

1847 • D.E.D. Europaeus börjar som den förste samla finska folkdikter, runor, i Ingermanland. De med många finska samlares krafter insamlade folkdikterna från Ingermanland utgör nio band av Finska Folkets Gamla Dikter i 33 band. Av de m�nga lokala runosångarna är Larin Paraske den mest kända.

1863 • I Kolppana grundas ett finskt lärarseminarium som fram till 1938 verkade som uppfostrare av »folkets ljus«.

1870 • I S:t Petersburg utkommer Pietarin Sanomat (S:t Petersburgs Nyheter), som var den första finskspråkiga tidningen utanför Finland.

1888 • Mooses Putro skriver text och musik till »Nouse Inkeri«, som senare med en av Paavo Räikkönen tillagd andra vers blivit finskingermanländarnas nationalsång. Nu finns redan 33 finskspråkiga skolor i Ingermanland.

1899 • I byn Puutosti i Skuoritsa anordnas på initiativ av M. Putro den första finskingermanländska sommarfesten. Fram till år 1918 hålls sju sommarfester.

1908 • I S:t Petersburg börjar den socialdemokratiska finskspråkiga tidningen Neva utges. Dess konkurrent �r den konservativa Inkeri.

1913 • I Ingermanland finns 229 finskspråkiga skolor med sammanlagt 8 000 elever.

1917 • Under Kaapre Tynnis ledning samlas två gånger ett finskingermanländskt representantmöte som arbetar för finskingermanländsk kulturautonomi.

1918 • Bolsjevikerna stoppar utgivningen av Neva och Inkeri. Kommunister från Finland börjar ge ut de kommunistiska tidningarna Vapaus (Frihet) och Kumous (Revolution).

1918 • Ingermanlands kyrka blir självständig. Som ledare för dess konsistorium verkar prosten Selim Jalmari Laurikkala. På 1920-talet består kyrkan av 34 församlingar.

1918 • Ingermanländska bönder revolterar mot bolsjevikerna runt om i Ingermanland. Några tusen flyr till Finland.

1919 • I Finland grundas en provisorisk ingermanländsk förvaltning. Ingermanländska trupper deltar i krigshandlingar tillsammans med ryska »vita« i Väst-Ingermanland.

1919–20 • Det s.k. nordingermanländska regementet under Yrjö Elfvengrens ledning håller det lilla området Kirjasalo i Ingermanlands nordligaste del.

1920 • Fredsfördrag mellan Finland och Sovjetryssland sluts i Tartu. En delegation från Ryska federationen undertecknar en särskild kommuniké, där de garanterar finskingermanländarnas rättigheter i S:t Petersburgs län.

1926 • En administrativ nyordning inleds i Ingermanland, bl.a. grundas finska »nationella bysovjeter« och den nationella kommunen Kuivaisi (senare Toksova).

1920-talet • I Ingermanland verkar nästan 300 finskspråkiga läroanstalter, det utkommer över tio tidningar, det finns ett finskt lärarseminarium, informationscentrum, teater, förlaget Kirja (boken) osv. Flera ledande tjänster innehas av finländska kommunister. Finskingermanländarnas antal uppgår som högst till 160 000.

1930–31 • Tvångskollektivisering av jordbruket i Ingermanland, 18 000 ingermanländska bönder förklaras vara »kulaker« och deporteras till Hiipinä (Hibinogorsk) p� Kola-halvön och andra nordliga områden i Ryssland, medan hundratals flyr till Finland. Finland överlämnar en officiell not till Sovjetunionen för att försvara den finska befolkningen i Leningrads län.

1934 • I Finland bildar finskingermanländarna Ingermanländarnas förening (senare Finlands ingermanländska förbund).

1935 • Gränszonen på Karelska näset börjar rensas från finnar. 27 000 finskingermanländare deporteras åren 1935�-36 bl.a. till södra Kazakstan och Centralasien. Fyra nordingermanländska församlingar (Miikkulainen, Vuole, Lempaala och Valkeasaari) förintas totalt.

1937–38 • Alla finskspråkiga institutioner såsom skolor, kyrkor, tidningar osv. stoppas i Ingermanland. Den ingermanländska intelligentian förintas (deporteras eller arkebuseras) totalt. Under de blodiga utrensningarna likviderades tusentals vanliga ingermanländare.

1939 • Under förberedelserna inför kriget mot Finland placerar Sovjetunionen värnpliktiga finskingermanländare i O.W. Kuusinens »folkarmé«.

1941–42 • Från krigsskådeplatserna förflyttas finskingermanländare från Röda arm�n till GULAG:s »arbetsarmé«. 1942 deporteras ca 27 000 finskingermanländare från det belägrade Leningrad till Sibirien.

1943–44 • Från de tyskockuperade delarna av Ingermanland evakueras 63 000 finskingermanländare av tyska och finska militärmyndigheter via Estland till Finland. I praktiken töms Ingermanland på finnar.

1945 • Enligt fredsfördraget mellan Finland och Sovjetunionen »repatrieras« 58 000 finskingermanländare och placeras i centrala Ryssland. Ca 5 000 finskingermanländare flyr under åren 1944-�52 från Finland till Sverige.

1947 • Det sovjetryska ministerrådet förbjuder i en specialförfattning finskingermanländarna att bosätta sig i sitt hemland Ingermanland. Senare rekryteras tusentals ingermanländare till tunga arbeten i Estland och Karelen.

1948 • Ingermanländarna utvisas med 48 timmars varsel från Estland. Detta drabbar över 40 000 människor.

1948 • Finskingermanländarna i Sverige anordnar sin första sommarfest i Borås. Sverige blir huvudsäte för en finskingermanländsk folkrörelse och som själasörjare verkar bland dem S.J. Laurikkala.

1954 • Finskingermanländarna återflyttning till Ingermanland börjar efter Stalins död och totalt återvänder ca 30 000 finskingermanländare.

1956 • I Finland anordnar Inkeriläisten yhdistys den första sommarfesten efter kriget. I Sverige bildas Inkerinsuomalaisten Keskusliitto (Finskingermanländarnas centralförbund – nuvarande Sveriges ingermanländska riksförbund).

1970 • Den första finska lutherska församlingen registreras och den startar sin verksamhet i Petroskoi.

1974 • I Petroskoi utkommer en ryskspråkig bok med namnet »Inkerinmaan kansanlau-luja« (Ingermanländska folksånger) redigerad av Eino Kiuru. Ordet »Inkeri« klarar sig igenom sovjetcensuren.

1976 • Den första finska lutherska församlingen registreras i Ingermanland i Pusjkin (Saari).

1987 • I Petroskoi utkommer ett nummer av tidskriften Punalippu (Röda fanan) som helt ägnas ingermanländsk historia. Finskingermanländarna i Sovjetunionen kan för första gången läsa sanningen om sitt eget folks historia efter ett uppehåll på 50 år.

1988 • I Ingermanland grundas Inkerin Liitto (Ingermanlands förbund) och på dess initiativ startar undervisning i finska för finskingermanländska barn i Keltto skola. Kampen om finskingermanländarnas framtid flyttar tillbaka till hemlandet Ingermanland.

1988 • I Estland grundas Estlands finskingermanländska förbund. En finskingermanländsk julfest anordnas i Tartu. Detta är den första tillåtna ingermanländska kulturyttringen sedan förföljelserna i slutet av 1930-talet.

1989 • Vid midsommar anordnar Inkerin Liitto den första finskingermanländska sommarfesten i Keltto i efterkrigstidens Ingermanland. Hädanefter hålls sommarfester varje år.

1989 • I Karelen grundas Karelens finskingermanländska förbund. Samma år ordnar fem ingermanländska organisationer (Finlands Inkeri-Liitto, Sveriges ingermanländska riksförbund, Inkerin Liitto, Estlands finskingermanländska förbund och Karelens finskingermanländska förbund) den första allingermanländska samarbetskonferensen i Tallinn.

1990 • På initiativ av president Mauno Koivisto tillerkänner Finland finskingermanländarna rätten att återflytta. Inom 15 år flyttar ca 20 000 finskingermanländare från ex-Sovjetunionens område till Finland.

1990–92 • De livligaste återuppbyggnadsåren för de finska lutherska församlingarna i Ingermanland. 1991 invigs Kupanitsa kyrka åter och tas i bruk efter en grundlig restaurering. År 1992 färdigställs i Keltto den första nya kyrkobyggnaden. Den 1 januari 1992 skiljs Ingermanlands kyrka från den estniska evangelisk-lutherska kyrkan och blir en självständig kyrka. Pastor Arvo Survo är en eldsjäl i kyrkans återupplivningsarbete.

1992–98 • Inom ramarna för ett av finska staten finansierat projekt grundas i samarbete mellan finska ministerier, lokala sociala myndigheter, Inkerin Liitto och Ingermanlands kyrka ett nät av servicehus för åldringar i Ingermanland. Med medel från samma projekt byggs även motsvarande inrättningar i Estland och Karelen.

1993 • Ryska federationens Högsta råd »rehabiliterar« officiellt Rysslands finnar.

1995 • I Keltto öppnas ingermanländska kyrkans utbildningscentrum.

1996 • Till biskop i ingermanländska kyrkan vigs finskingermanländaren Aarre Kuukauppi. Vid detta tillfälle omfattar kyrkan 40 församlingar, bl.a. 15 finskspråkiga församlingar i Ingermanland.

1998 • Samtliga ingermanländska organisationer utanför Finland deltar i utlandsfinländarparlamentets första ordinarie session i Helsingfors. Wladimir Kokko väljs till vice talman.

2000 • Ett finskt allaktivitetscentrum grundas i Hatsina och en ingermanländsk arbetsförmedling i S:t Petersburg.

2002 • Efter en totalrenovering tas S:ta Maria-kyrkan i S:t Petersburg åter i bruk och i den högtidliga invigningen deltar Finlands president Tarja Halonen och den ingermanländskättade guvernören Vladimir Jakovlev i S:t Petersburg. S:ta Maria blir Ingermanlands domkyrka och till stiftet hör nu redan över 70 församlingar på olika håll i Ryssland.

« Tillbaka